Vad hände sedan?
– Tidersrum En del av Kinda

18 mars, 2016 | By More
Vad hände sedan? <br>– Tidersrum En del av Kinda

För snart tre år sedan gick församlingshemmet i Tidersrum under klubban. Kinda pastorat, som innan försäljning stod som ägare, ansåg att man inte hade de ekonomiska ramarna som krävdes för drift och underhåll.

Efter budgivningen stod det klart att Gun Andersson, numera Tidersrum, och hennes söner Fredrik och Gustav var den anbudsgivare som hade bäst förutsättningar att ta över fastigheten. Detta innebar att man inte antog högsta bud.
– Ja så var det och det är klart att vi blev glada att man såg möjligheter som en del i anbudsförfarandet.

Berätta lite om fastigheten
– Den uppfördes 1868 som skola i bygden. Under 1940 renoverades och byggdes den om till församlingshem eftersom man byggde en ny skola här i byn. Skolan är den stora röda byggnaden du ser när du kör nerför backen, förbi detta hus och kyrkan. Den här byggnaden har genom åren använts till allt från kursverksamhet till samkväm av de olika slag.
Vad har då hänt sedan ni köpte fastigheten?
– Det har hänt en hel del sedan dess. Vi har målat om utvändigt och nu håller vi på att renovera rum för rum. Övervåningen disponerar vi för privat bruk. Mina två söner med respektive delar på denna yta när de är hemma och hälsar på. I denna stora före detta skolsalen där svarta tavlan, det stora höga vitrinskåpet och katedern finns kvar. Likaså de små täljda träpinnarna som fungerade som klädhängare sitter precis innanför dörren. Här kompletterar vi med soffgrupp, säng och lite annat för att få rummet som ett kombinerat vardags- och sovrum berättar Gun.
I hallen på övervåningen möts vi av ett magiskt vackert så kallat skurgolv. När vi på Innehåll ser de breda trätiljorna med sin vackra ådring och grå färg kan man nästa höra ljudet av skor när barnen springer uppför trappan och ska in i sitt klassrum. Ser även framför oss att dessa skurgolv även kräver sin insats för att hållas rent.

Full färd med renovering
I den lilla lägenheten på övervåningen är man i full färd med att renovera. Guns särbo Urban är till stor hjälp.
– Här har vi rivit det vita innertaket som bestod av vanliga takskivor. För under detta tak ser du nu de vackra breda trätiljorna. Likaså med golvet där vi tagit bort mattor för att få fram golvet. Så här inne, när snickeriarbetet är klart, så drar jag igång med det jag tycker är roligt, att spackla, måla och tapetsera.
Gun visar oss ett av rummen på övervåningen som är färdigrenoverat. Här möts vi av vingslagen från1868. De höga golvlisterna ramar in rummet tillsammans med en modern tapet vilket ger en fin mix av dåtid, nutid och framtid.
– Huset bär på mycket historia. Min mormor och min farfar Ernst växte upp här i Tidersrum och gick i skola just här, likaså min far Ragnar.

Mötesplats
Vi går ner till entréplanet och sätter oss i köket och frågar; vad tänker ni göra med detta plan?
– Det är här vi känner att vi och byn möts. Vi vill, och är glada över, att man fortfarande vill komma hit och se detta som en mötesplats. Det är ett församlingshem och vi vill att alla ska känna sig välkomna. I den stora salen med den stora öppna spisen är det en hel del aktiviteter året om. Kyrkan har vardagsgudstjänster, symöten, kyrkkaffe och luciafirande. Lokalen används även till begravningskaffe samt högtidsfirande i samband med  dop och namngivning.
Att ha mötesplatser kan låta lite torrt och tråkigt, men det är ett underskattat ord. Det är ju i mötet mellan människor det uppstår saker och ting.
Vi hoppas och tror att man känner sig välkommen hit, även att byggnaden numera är privatägd. För att öka trivselfaktorn ännu mer så har vi fem till sex kvällsaktiviteter per år dit alla är välkomna. För en liten peng så får man underhållning, fika och en trevlig stund tillsammans. Dessa arrangemang håller jag och Gun-Britt Johansson i. Gun-Britt är timanställd av kyrkan, och jag är så glad att hon vill göra detta tillsammans med mig.
Men du Gun, du är ju tillbaka till Tidersrum. Då är det ju Gun i Linnfall på riktigt!
– Ha ha, ja det kan man verkligen säga. Jag flyttade ju härifrån när jag var 16 år för studier i Linköping. Har sedan dess bott på lite olika platser i Linköping, men sedan snart två år tillbaka så bor jag här i Tidersrum igen. Att bo och arbeta i Kinda är något som jag med stolthet kan säga att jag trivs med. Jag har alltid haft mitt hjärta och själ här i bygden. Jag försöker också att vara lite aktiv i både kyrkan och hembygdsföreningen. Det är ju kyrkan som sätter Tidersrum på kartan så jag tycker att det är extra viktigt.

Om 10 år
– Förhoppningsvis är huset färdigrenoverat och vi kan koppla av lite mer. Jag hoppas naturligtvis att grabbarna och deras tjejer (och kanske barnbarn) vill tillbringa mycket tid här. Med också att detta kan fortsätta vara en mötesplats för Kindaborna.

 Gunilla C Johansson

Tags:

Kategori: Kultur

Comments are closed.